“Die Bobby Die” är en elchock paketerad i en samling finfina spår. Strippad, minimalistisk rock’n’roll, uppmurad från själva djupet av den amerikanska populärmusiktraditionen. I skrymslen och vrår i låtarna samsas både Cramps, Velvet, den vita Detroitvågen från brytningen 60/70 och Bob Dylan. Clay Reed ser ut som namnen Lou, låter som Dylan och agerar som Iggy.
De närmast prototypiska skeletten till låtar är också bandets styrka. Det finns inga ljudmattor, kulisser eller effekter som är i närheten av att skymma för den enorma energi som utstrålas i musiken. Varenda byggsten är nu ett absolut måste för att detta skall hålla ihop. Men bra är det.
Rockfabriken 
Lämna en kommentar