Jag vill börja med att be om ursäkt. The Baboon Shows "Forward In Reverse" är en ångvält till rocklåt, och borde varit med på vår lista över Årets låtar 2025, utan att för den skull ta bort någon av de övriga verken i den sammanställningen. Förlåt. Jag skulle kunna göra en lång, lång lista över... Fortsätt läsa →
Jag var tonåring i början av nittiotalet, och på en egen musikalisk resa. Att jag inte kunde spela själv började utkristallisera sig på ett tämligen tydligt och något smärtsamt sätt. Vi hade skapat en musikförening i det lilla samhälle jag växte upp i, och även om många precis som jag började från noll i det... Fortsätt läsa →
Det är som att stå i en kyrka efter stängning. Bara en orgel och en isolerad röst, och sen körerna som smyger sig in. Det är bedövande vackert. Mina tankar vandrar till Arcade Fire när de var som allra bäst. Som i Intervention eller My Body Is a Cage. En sakral högtidlighet, och en känsla... Fortsätt läsa →
Sex år efter senaste släppet är Confess tillbaka, nu med albumet Metalmorphosis. Och Jag blir genuint glad när jag lyssnar på den här skivan. Det är förvisso en riktigt bra platta, men det som slår mig främst är att det känns som att det här är ett projekt av ren skaparglädje och upptäckarlusta. En upplevelse... Fortsätt läsa →
Med tre låtar på fyra och en halv minut på deras senaste släpp Warrior Heart sätter Småjävlafötter ner foten mot mycket av det som gått sönder i vår nutid. Inledande spåret Alfahanne är punkten där den svenska trallpunken hamnar på rak kollisionskurs med de mörka strömningar som fötts de senaste åren. Incels, manosfär, den där... Fortsätt läsa →
Om debuten Rest In Sleaze var ett fuck you till en musikbransch som dödförklarat den klassiska hårdrocken så känns Art of Chaos, om än oavsiktligt, som ett briljant fuck you till de som ifrågasatt vad Crashdïet är idag. Vad kan egentligen vara en bättre micdrop från Crashdïet än att bara släppa ett fantastiskt album? Lägstanivån... Fortsätt läsa →
Det finns få saker jag brinner mer för än det skrivna ordet. Att läsa och att skriva själv har varit centralt i mitt liv så länge jag har behärskat det. Att jag skriver om rockmusik är inget substitut för att få vara rockmusiker, utan just för att för mig är det här drömmen; att få... Fortsätt läsa →
Bakom projektet Tigerhjärta finns Kapten Grå från Lastkaj 14 och Micke Karlsson från Kill The Kong. På debut-EP:n Vi är lyckligt lottade som har så mycket att förlora är de förstärkta av Micke Brunkvist (Världen Brinner) på bas och Erik Lantz (Neverstore / Bonni & Bastarderna) på trummor. Det som växer fram är gediget skapad... Fortsätt läsa →
Jag märker att jag både dras till Devils Cigarettes fuck you-attityd och samtidigt känner mig lite, lite rädd. Inte så mycket för bandet i sig, utan vad de och deras musik väcker i mig. Den där påminnelsen om att tiden har gått. Ett memento mori i mig. Jag sitter här och inser att jag har... Fortsätt läsa →
Vi har nu kommit fram till sångarna i vår genomgång av svenska punkmusikers favoriter, efter att tidigare ha publicerat de bästa trummisarna, basisterna och i gitarristerna. Vad som räknas som punk och bäst har vi låtit ligga i betraktarens ögon. Det är de som svarat som själva fått sätta ramarna, utifrån sina egna referenser, erfarenheter... Fortsätt läsa →