Med tre låtar på fyra och en halv minut på deras senaste släpp Warrior Heart sätter Småjävlafötter ner foten mot mycket av det som gått sönder i vår nutid. Inledande spåret Alfahanne är punkten där den svenska trallpunken hamnar på rak kollisionskurs med de mörka strömningar som fötts de senaste åren. Incels, manosfär, den där... Fortsätt läsa →
Om debuten Rest In Sleaze var ett fuck you till en musikbransch som dödförklarat den klassiska hårdrocken så känns Art of Chaos, om än oavsiktligt, som ett briljant fuck you till de som ifrågasatt vad Crashdïet är idag. Vad kan egentligen vara en bättre micdrop från Crashdïet än att bara släppa ett fantastiskt album? Lägstanivån... Fortsätt läsa →
Det finns få saker jag brinner mer för än det skrivna ordet. Att läsa och att skriva själv har varit centralt i mitt liv så länge jag har behärskat det. Att jag skriver om rockmusik är inget substitut för att få vara rockmusiker, utan just för att för mig är det här drömmen; att få... Fortsätt läsa →
Bakom projektet Tigerhjärta finns Kapten Grå från Lastkaj 14 och Micke Karlsson från Kill The Kong. På debut-EP:n Vi är lyckligt lottade som har så mycket att förlora är de förstärkta av Micke Brunkvist (Världen Brinner) på bas och Erik Lantz (Neverstore / Bonni & Bastarderna) på trummor. Det som växer fram är gediget skapad... Fortsätt läsa →
Jag märker att jag både dras till Devils Cigarettes fuck you-attityd och samtidigt känner mig lite, lite rädd. Inte så mycket för bandet i sig, utan vad de och deras musik väcker i mig. Den där påminnelsen om att tiden har gått. Ett memento mori i mig. Jag sitter här och inser att jag har... Fortsätt läsa →
Vi har nu kommit fram till sångarna i vår genomgång av svenska punkmusikers favoriter, efter att tidigare ha publicerat de bästa trummisarna, basisterna och i gitarristerna. Vad som räknas som punk och bäst har vi låtit ligga i betraktarens ögon. Det är de som svarat som själva fått sätta ramarna, utifrån sina egna referenser, erfarenheter... Fortsätt läsa →
Det finns en linje att dra från det som ikoniska The Cramps gjorde i slutet av 70-talet, i själva embryot till psychobilly, till det som senare kom att kallas horrorpunk. Att ta rockabilly, garage och tidig punk och ladda det med något skevt. Ett såväl musikaliskt som estetiskt uttryck hämtat från B-filmer, serietidningar och en... Fortsätt läsa →
Det finns gitarrister som mest syns mycket, och så finns det gitarrister som märks desto mer när man faktiskt lyssnar. Simon Dahlberg tillhör den senare kategorin, även om det numera känns allt svårare att hävda att han inte också blivit en tydlig profil i den svenska punkscenen. När Rockfabriken lät svenska punkmusiker anonymt rösta fram... Fortsätt läsa →
Det är svårt på att sätta ord på Mimfest 2026. Visst, det var en rockfestival sett till de yttre attributen; en lineup av band, en- och flerdagarsbiljetter, merchförsäljning, öl, fans och press med mera. Allt samlat på Galaxen i Borlänge. Men Mimfest var så väldigt mycket mer än så. Framför allt är det en gemenskap,... Fortsätt läsa →
Det har blivit dags för den tredje delen av vår serie om Svensk punks bästa enligt musikerna själva. Utgångspunkten var enkel när vi bad svenska punkmusiker att anonymt rösta fram sina favoriter inom svensk punk. Vi ville ge scenen möjlighet att själv lyfta fram de namn som betytt mest för andra musiker. Varje deltagare fick... Fortsätt läsa →
Rockfabriken 