Jag vill börja med att be om ursäkt. The Baboon Shows ”Forward In Reverse” är en ångvält till rocklåt, och borde varit med på vår lista över Årets låtar 2025, utan att för den skull ta bort någon av de övriga verken i den sammanställningen. Förlåt.
Jag skulle kunna göra en lång, lång lista över alla styrkor det här bandet besitter, och som får mig att tycka om dem nåt så djävulskt mycket. Men, utöver att de gör förkrossande bra rockmusik, är nog förmågan att leverera klass med den variation som gjorts över tid, och fortfarande görs, den största. Den minsta gemensamma nämnaren, den räta linjen, mellan bandets alla låtar, är att det är rock’n’roll i punktappning. Men under det finns ett brett spann i hur det låter, en dynamik som gör att The Baboon Show aldrig blir det minsta tråkiga eller förutsägbara. Att få med sig både humorn och allvaret i bandets själ, att aldrig gå bort sig i en ängslighet att göra återuppfinna sig själva, men ändå fortsätta att överraska och imponera. Och samtidigt finns det genomgående en exakthet i vad som är bandets sound. Och det i sig är konstform att bemästra.
Med det sagt har jag hunnit plöja igenom bandets senaste singelsläpp, Red. En minut och fyrtioen sekunder distinkt koncentrerad punk utan något lullull i kanterna. Och som checkar av allt jag sagt ovan. Cecilia Boström, Niclas Svensson, Frida Ståhl och Simon Dahlberg har återvänt till genrens rötter och spelat in en rak punklåt med glimten i ögat och allvaret som fundament. Ett personligt meddelande inför valet. Jag älskar dem för deras integritet, och jag imponeras av insikten att det behöver inte vara så komplicerat och allvarsamt att prata allvar. The Baboon Show har pratat allvar med oss i två decennier nu, och gjort det med ett leende på läpparna även när det känns som att deras energi ska slå en på käften.
Och dessutom visar kvartetten, för jag vet inte vilken gång i ordningen, att det går att spela punk på hög teknisk nivå. Det är ingen slump att både Simon och Frida fanns med i toppen av vår omröstning över Sveriges bästa punkmusiker, och att även Cecilia och Niclas även de fick en ansenlig mängd röster. För The Baboon Show är en konstellation av individuellt grymma musiker, som synergerar till något ännu större tillsammans.
Och allt det det här för att säga det jag egentligen hade kunnat säga i en mening: Red är 100 sekunder jävligt bra, klassisk punk. Och jag behöver väl inte säga en gång till att ni ska ta chansen att se dem live om ni inte gjort det än? Ni som gjort det vet redan.
Tack och förlåt, The Baboon Show.
TEXT: Erik Rosenberg
FOTO: Tobias Sutter (Pressfoto)
Lämna ett svar