Det finns en linje att dra från det som ikoniska The Cramps gjorde i slutet av 70-talet, i själva embryot till psychobilly, till det som senare kom att kallas horrorpunk. Att ta rockabilly, garage och tidig punk och ladda det med något skevt. Ett såväl musikaliskt som estetiskt uttryck hämtat från B-filmer, serietidningar och en... Fortsätt läsa →
Det finns gitarrister som mest syns mycket, och så finns det gitarrister som märks desto mer när man faktiskt lyssnar. Simon Dahlberg tillhör den senare kategorin, även om det numera känns allt svårare att hävda att han inte också blivit en tydlig profil i den svenska punkscenen. När Rockfabriken lät svenska punkmusiker anonymt rösta fram... Fortsätt läsa →
Det är svårt på att sätta ord på Mimfest 2026. Visst, det var en rockfestival sett till de yttre attributen; en lineup av band, en- och flerdagarsbiljetter, merchförsäljning, öl, fans och press med mera. Allt samlat på Galaxen i Borlänge. Men Mimfest var så väldigt mycket mer än så. Framför allt är det en gemenskap,... Fortsätt läsa →
Det har blivit dags för den tredje delen av vår serie om Svensk punks bästa enligt musikerna själva. Utgångspunkten var enkel när vi bad svenska punkmusiker att anonymt rösta fram sina favoriter inom svensk punk. Vi ville ge scenen möjlighet att själv lyfta fram de namn som betytt mest för andra musiker. Varje deltagare fick... Fortsätt läsa →
För mig var Wirres "Känslan av att vara på väg" ett av förra årets absolut bästa låtsläpp. Nu är den förre Misery Loves Co-sångaren tillbaka med EP:n "Ge mig en scen och jag berättar mer", där just nämnda låt är öppningsspåret. Den är så klart precis lika bra fortfarande, och därefter följer Wirre upp med... Fortsätt läsa →
Mia Mästerbo är för de flesta känd som basist i Mimikry, ett av Sveriges största och mest respekterade punkband. Just nu är hon aktuell i en annan roll, men fortfarande med en tydlig koppling till sitt band. Mia är en av huvudarrangörerna av festivalen Mimfest som nu i helgen 20-21 mars går av stapeln i... Fortsätt läsa →
När vi bad svenska punkmusiker att anonymt rösta på sina favoriter inom svensk punk var tanken enkel. Att låta scenen själv peka ut de namn som haft störst betydelse för andra musiker. Resultatet är, som vi skrev i den första delen av serien, högst ovetenskapligt men samtidigt ganska talande. I enkäten fick deltagarna ange upp... Fortsätt läsa →
Det finns något som skaver här. Och just det är en av de saker som gör att jag verkligen gillar Diamonds and Guns. Vill man ha lättsmält bakgrundsmusik är det här inte grejen. Det här är något annat. Inte extremt, inte svårlyssnat, men med ett skav som hela tiden ligger och gnager. En friktion. Det... Fortsätt läsa →
Med nya singeln I Am The Loser visar The Hawkins åter hur ledigt de kryssar mellan olika musikaliska uttryck. Det finns ett inte så litet stråk av retropop i anslaget, för att sedan röra sig mot mer klassisk The Hawkins-rock. Eller vad är egentligen klassisk Hawkins? Bandet har aldrig riktigt stått still, utan hela tiden... Fortsätt läsa →
Västgötarna i Blisterhead har varit med länge. Över tjugo år sedan bildandet börjar sätta sina spår, men inte på något negativt sätt. Redan i öppnande titelspåret på nya albumet Where We Belong visar de vart skåpet ska stå. Det är full fart framåt från första stund, och det är så inihelvete jävla bra. En riktig... Fortsätt läsa →