Borgerlig Begravning har på bara några år skakat om den svenska punkscenen, och med sin andra skiva Parasit cementeras bilden som ett av landets mest spännande band i genren. Sex år in i karriären är den äldste i bandet 21 år och den yngste 16, men med det sagt har Borgerlig Begravning inget som helst behov att kategoriseras som kids. De står sig alldeles utmärkt inte bara jämfört med idag aktiva band, utan med det mesta som kommit fram i den svenska punken genom åren.
Jag gillade deras debutalbum skarpt, men när det kommer till uppföljande Parasit vågar jag ta ordet kärlek i min mun. Här visar Borgerlig Begravning på ännu en nivå av mognad i sitt musikskapande som jag villigt ska erkänna att jag inte såg komma, men ändå helt självklar när man lyssnar. Eddie, som står för gitarr och sång, har en distinkt röst som inte bara skär genom bruset – den ger bandet en unik identitet. Hans sång får mig för ett ögonblick att tänka på Olle Ljungström och Reeperbahn i några passager, för att sedan ledas vidare till ett helt annat hörn av musikhistorien.
Redan i öppningsspåret Sviken, som ger mig flashbacks till No Fun At All, banas väg för ett album som skickligt använder varje trick i punkboken utan att någonsin falla in i förutsägbarhet. Det är tydligt att Borgerlig Begravning har lyssnat och lärt av sina föregångare, men de tar det vidare och gör det till sitt eget. Här finns ekon från både den svenska och internationella musikhistorien, men också en egen twist – ett uttryck som känns mer tidlöst än nostalgiskt.
Låtar som Pyramiden och Vem är brun är bara två exempel på bandets förmåga att skapa melodisk intensitet, och till det leverera texter som både är stilistiskt imponerande och samtidigt berör utan att kännas sökta eller pekorala. Titta upp är mästerlig allsångspunk, men med Borgerlig Begravnings egen distinkta prägel. Det här är inte punk efter någon mall, utan ett eget uttryck i en genre som allt för sällan bjuder på något nytt.
I en tid där många punkband kämpar för att hitta något eget att säga, känns Parasit som en frisk fläkt – genuin energi kombinerat med ett egensinnigt och imponerande hantverk som kommer från äkta passion och ett tydligt musikaliskt arv. Borgerlig Begravning har levererat en platta som inte bara gör anspråk på att vara relevant, utan som också lever upp till sina ambitioner. Det är tolv spår av kompromisslöshet, men med en bredd och variation som visar att de inte är någon one trick pony.
Hatten av för er, Julian, Eddie och Frans. Parasit är, utan tvekan, riktigt jävla bra.
FOTO: Jesper Hammarström
Rockfabriken 
Lämna en kommentar