Jag fick frågan om varför jag bara skriver positiva recensioner på Rockfabriken. Jag tänkte jag skulle göra någon sorts försök att förklara mig. Eller kanske i alla fall bjuda in er i mitt huvud en stund.
Jag ser inte min uppgift som att vara någon domare över ett bands verk, utan som någon som vill dela med mig av sånt jag verkligen går igång på. Jag vill missionera. Jag vill få dig att se ljuset. Det handlar också om respekt. Jag vet att de flesta musiker lägger ner hjärta och själ i sina skivor. Musik är personligt och om jag inte känner att jag är den rätta att förstå eller förmedla en känsla i en viss skiva, varför skulle jag då försöka förklara varför den inte fungerar för mig? Jag har ingen lust att vara den som förstör för ett band eller en artist som försöker skapa något, bara för att det inte talar till mig.
Jag vill missionera om de album som får mig att känna något, oavsett om det handlar om ett band jag precis upptäckt eller en klassiker från mitt förflutna som färgat mig, som gjort skillnad. Musik har sedan jag var liten varit en omistlig och central del av mitt liv; och nästan hela den tiden är det rock i någon form som varit kärnan i det som fångat mig. Det är den passionen som driver mig, att ge uttryck för den glöd jag känner inför något som jag går igång på. Jag är en luststyrd människa i varje del av mig; musik är inget undantag. Jag lever för att känna saker.
Jag skriver för att jag vill få andra att upptäcka den musik som jag älskar. Jag skriver för att sprida den glädje och den känsla som musiken ger mig. Jag tipsar, jag recenserar inte. Och jag gör det för att jag vill att ni ska känna den glöden jag känner när jag hör något som verkligen berör mig på insidan. Det är det som driver mig.
/Erik
FOTO: Therese Billing
Rockfabriken 
Lämna en kommentar