Nomy: House of Diane (Album 2025)

Nomy är en av de där artisterna som rör sig helt vid sidan av den vanliga musikscenen. Han spelar inte live, gör inga intervjuer, syns inte på festivaler. Istället har han sedan mitten av 00-talet byggt upp en lojal lyssnarskara på egen hand, genom datorn och framför allt genom sin musik. Nästan allt är hans eget: skrivandet, inspelningen, produktionen, utgivningen. Nomy är inte en del av någon rörelse, Nomy är sin egen rörelse. Utan att på något sätt ha någon insyn i Nomys liv eller produktion mer än vad som dyker upp på Spotify och Youtube får jag känslan av att Nomy lever utanför musikindustrin. Han förhåller sig inte till den, och han verkar inte låta sig påverkas av den mer än det absolut nödvändiga, och att han som skapande artist influeras och inspireras av andra musiker. För det står utan någon tvekan klart när man lyssnar på hans musik: Patrik ”Nomy” Marquardt kan sin rockhistoria. Dels har han gett ut ett helt gäng olika covers, med en spännvid från gammal sextiotalsrock till såväl amerikansk skatepunk som svensk punk i form av Mimikry. Men även i hans egenskrivna verk märks det hur han hämtar in uttryck, sound och teman. Och han gör det på ett föredömligt snyggt sätt.

Det är lite av en slippery slope att försöka recensera ett album med Nomy; vad som faktiskt är en skiva är inte alltid solklart. I år släpptes House of Diane, med 21 fantastiska spår på. Men en del av låtarna har funnits där ute tidigare. Och Nomy fortsätter lägga till spår till den här samlingen.

”Jag släpper en ny låt varje månad – och följer upp med tidigare släppta låtar så att du inte missar det senaste. Det är så jag bygger mina album. Så du slipper vänta i två år på nytt material” svarade Nomy på sin Facebooksida på en kommentar från en lyssnare rörande att ett album innehöll tidigare utgivna låtar. Och jag tycker inte Nomys approach är fel på något sätt; det är bara vi andra som är förhåller oss till en uppfattning om vad ett album är. Än en gång visar Nomy att han inte håller sig inom av industrin uppsatta ramar. Med det sagt har jag för denna text valt att utgå från de 21 låtar som på Spotify förpackats som House of Diane efter låten med samma namn.

Jag har ända sedan jag hörde Nomy för några år sedan gillat hans grejer, men när jag hörde låtarna på House of Diane blev jag fast på riktigt. Här finns en variation, ett driv och ett låtsnickeri som är ännu en nivå uppåt och framåt för en redan innan kompetent och solid rockmusiker. Musikaliskt är House of Diane tydligt förankrad i den hårdare rocken, med drag av både melodisk metal och alternativrock, men utan att fastna för länge i en särskild estetik. Variationen mellan låtarna är stor, men alltid med en väldigt snygg produktion, och med Nomys karaktäristiska tryck i rösten i var och en av dem, och det ska verkligen framhållas: Den rösten är signumet för allt Nomy gör. Det skulle lätt kunna bli ganska upprepande, men tack vare ett påtagligt bra låtsnickeri och känsla för att kunna bygga olika typer av låtstrukturer blir Nomy i allmänhet och House of Diane i synnerhet aldrig enkelspårigt. Det är riktigt bra, massiv rock med snygga texter och fina arrangemang och produktion, varken mer eller mindre. Det känns genomtänkt i varje beståndsdel utan att bli det minsta förutsägbart eller tillgjort, eller själlöst heller för den delen; det är bara ett imponerande genomarbetat och kvalitativt hantverk.

Det finns förvisso lite av en sorg i mig att jag troligtvis aldrig kommer att få se Nomy köra sina låtar live, men samtidigt får jag nog acceptera att det är en förutsättning för att de ens skulle ha kommit till från början. Det är fascinerande när någon skapar musik helt utanför det sociala sammanhang som annars definierar mycket av rockmusiken. Ingen scen att anpassa sig till, ingen publik att spela för, utan bara en artist som bygger en egen värld, där han bestämmer reglerna. Det ger Nomy en känsla av inåtvänd intensitet, och en privat sfär som det känns som att vi bara på nåder får titta in i. Och det finns något imponerande och unikt i det, som tilltalar mig skarpt.