Den svenska punkscenen formade så väldigt mycket av min musikaliska identitet, bland annat vetskapen om att musik kan vara både ett uttryck, ett berättande och ett tillstånd. Och att musik så väldigt mycket mer handlar om att förmedla och / eller skapa en känsla än om ett tekniskt kunnande. Att de två sakernas korrelation inte är jättehög för mig, men att de verkligen kan vara helt avgörande för andra. Att tre ackord och ett en kraft ibland räcker. Jag bar det här med mig från ungdomen fram till vuxenlivet. Min punk har blandats ut av mycket mer saker nu som femtioåring än vad det gjorde när jag var arton, men likväl kan jag fortfarande uppskatta det raka och direkta i punken. Och det är inte sällan som jag kastas tillbaka i tiden.
När jag lyssnar på Röd Revolvers nya singel Avgrund känns det där igen. De två låtarna Avgrund och Frizon rör sig rakt genom ett arv jag tillbringade mina tonår med, men utan att de stannat kvar där. Det hörs i Röd Revolvers musik att det finns en tydlig kärlek till punken, men också till själva hantverket att berätta genom musik. Att det finns ett behov av att säga något, att innehållet är viktigt. Bakom micken finns David Törnberg Kareliusson, för många kanske mer känd som punktrubaduren Von Bacchi. Jag har uppskattat det han gör sedan jag hörde det första gången, men Röd Revolver är en tämligen ny bekantskap för mig. Här i Röd Revolver är Davids uttryck hårdare, lite mer oslipat i kanterna, utan att för den skull vara dåligt på något sätt. Tillsammans med gitarristerna William och Mattias, Martin på bas och Marcus på trummor bygger de upp en ljudbild som talar direkt till mitt artonåriga punkjag. Den som togs med storm av det där lite skeva i hörnen, det lite mindre angelägna om att vara perfekta utan att för den skull vara fel eller atonalt.
Jag har tidigare lyssnat på Socialhaveri, Bandets första singel i år. Den hade också en form som tilltalade mig – lite motsträvig, lite otydlig i början, men med en riktning som blev tydligare ju fler gånger jag lyssnade. Jag gillar musik som inte bär visar upp alla trick direkt. Och det gäller även här på Avgrund. Visst, det är i mångt och mycket ”bara” straight forward svensk punk, men det finns likväl en spännvidd och en dynamik som gör att jag vill höra mer.
Frizon träffar mig hårdast av de två spåren. Den gästas av bandets tidigare sångerska, Jojo, och det gör något med helheten. Den röstdynamik som uppstår mellan henne och David är vacker, och det finns en nerv i just den låten som gör den till något mer än en sång i mängden. Det är den bästa låt jag hört från bandet hittills. Med det sagt är inte titelspåret Avgrund dåligt på något sätt, det finns ett driv och en glöd även här som jag verkligen uppskattar. Och de låtar jag hört från Röd Revolver hittills borgar för att det kommande albumet, fullängdsdebuten Lögnfabriken, kan bli riktigt intressant. Det släpps på vinyl i slutet av juni. Fram till dess tycker jag att ni ska lyssna på Avgrund. Bra grejer.
Rockfabriken 
Lämna en kommentar