Efter en handfull riktigt bra album över de senaste tio åren fortsätter falutrion The Sensitives att hitta rätt, och senaste singelsläppet Shadow Boxer som kom förra året är inget undantag. Även om bandet framför allt står med fötterna rotade i punk, ska och folkrock finns det något, om än vemodigt, powerrockigt i låten. Från det vackra skärande gitarrintrot, drivet i trummor och bas, leder The Sensitives oss fram genom en grym vers till en refräng som är som gjort för arenaallsång. Det finns ett vemod i låten, samtidigt som det inte går att värja sig mot energin som genomsyrar den hela vägen. Allt detta har bandet, precis som de gång efter annat tidigare visat att de kan med bravur, vävt ihop med en lyrik på en stiliskt hög nivå.
Shadow Boxer får mig att tänka på amerikanska The Interrupters i både uttryck och känsla. I likhet med dessa har The Sensitives förmågan att hitta en bra variation i sina låtar, och vågar gräva bland både punk, ska och etnorock när de ska plocka byggstenar.
Dynamiken inom bandet spelar en avgörande roll för detta. Bandet uppträder som ett kollektiv där kraften ligger i helheten, i hur energi byggs upp och fördelas. Den känslan av gemenskap, som ofta förknippas med folkpunkens starka band mellan scen och publik, finns närvarande här. Det skapar ett uttryck som känns levande och förankrat, och dessutom inte daterat på något sätt. Shadow Boxer borde finnas med i spellistor hos varje person som uppskattar riktigt bra nutida melodiös punk.
FOTO: Johanna Aspfors @mentalklimax
Rockfabriken 
Lämna en kommentar