Västgötarna i Blisterhead har varit med länge. Över tjugo år sedan bildandet börjar sätta sina spår, men inte på något negativt sätt. Redan i öppnande titelspåret på nya albumet Where We Belong visar de vart skåpet ska stå. Det är full fart framåt från första stund, och det är så inihelvete jävla bra. En riktig punkanthem. Allsångsrefräng, en svinfin gitarrslinga och en fantastisk energi. Den gav mig starka vibbar av gamla Örebroikonerna Voice of a Generation.
Sedan följer ytterligare nio låtar av samma höga klass. Det finns variation och dynamik utan att bandet gör allt för stora avsteg från streetpunk- och oiterräng som är deras hemmaplan. Då och då dyker en mer hardcorefärgad nerv upp som för tankarna till Rancids självbetitlade fjärde skiva. Om man fortsätter på den referenslinjen ligger Where We Belong oftast närmare det Lars Frederiksen gjorde med Bastards än Rancid. Blisterhead 2026 är både tighta och tunga, men samtidigt förbannat catchy. Det finns en oerhört charmerande enkelhet i uttrycket, utan att det blir banalt. Inga överdrivna poser eller försök till klyschig punkretorik.
Att Blisterhead är bra visste jag redan. Men det här kan mycket väl vara det bästa de gjort. Det finns något särskilt fint i band som har varit med länge och fortfarande låter som att de tycker att det är genuint roligt att finnas och spela ihop. Den där känslan av att glöden fortfarande brinner. Where We Belong är ett tydligt bevis på just det. En platta som står sig väl även i konkurrensen utanför Sveriges gränser, särskilt i en genre där det ibland kan kännas som att dagens internationella scen inte riktigt får en att höja på ögonbrynen.
FOTO: Moa Blücher
Rockfabriken 
Lämna en kommentar