Mia Mästerbo: “Det ska kännas som att du är på vårt kalas”

Mia Mästerbo är för de flesta känd som basist i Mimikry, ett av Sveriges största och mest respekterade punkband. Just nu är hon aktuell i en annan roll, men fortfarande med en tydlig koppling till sitt band.  Mia är en av huvudarrangörerna av festivalen Mimfest som nu i helgen 20-21 mars går av stapeln i Borlänge. En festival som på kort tid blivit något mer än bara ännu en punkt i kalendern. Det här är en punkfest med en av 2026 års mest spännande festivallineups. . Jag ringde upp Mia för att prata om att arrangera festivaler, om scenens återväxt och om att ge något tillbaka. 

Den här lineupen är ju orimligt bra.  Var började arbetet med den?

“Vad kul att du tycker det! Vi har jobbat hårt för att få till det. Jag är också jättenöjd. De första två åren har vi valt våra kompisband först, så det har varit mer som ett Mimikry-kalas där vi bjuder in våra vänner. Men efter förra året var jag så fruktansvärt less på det här. Jag kände att det fick vara sista gången, för jag tyckte inte att det var roligt längre. Det berodde på flera saker, bland annat att vi inte riktigt kom överens. Vi är fem helt olika personer i bandet och att enas är svårt ibland.

Vi bestämde tillsammans att alla skulle gå in med den insatsen man ville gå in med i Mimfest, vilket också gjordes. Jag tog på mig att hitta lösningar för att kunna lämna över och de andra killarna valde i princip att kliva av helt i arrangerandet. Vi hittade en struktur för vad Mimfest är och står för och sen körde vi bara på, eller tja, jag och Victor (vår bokare) körde på. Den demokratiska bandprocessen var över och hela Mimfest blev lite enklare att arrangera.”

Det blev ju fantastiskt. Att få headliners som Hardcore Superstar och Baboon Show är ju otroligt.

“Ja, det är så kul att vi fick till det. Det är egentligen band som är lite för stora för oss, både sett till budget och scen. Men de tyckte att det lät kul och ville vara med. De blev nästan glada när vi frågade.” 

Det måste ju vara ett kvitto på att man har gjort någonting rätt, att banden själva vill komma.

“Ja, verkligen! Man blir så glad när man hör det. När  till exempel LOK frågar om de kan få komma  och spela på Mimfest, då känner man att det betyder något. Det är inte lätt att boka sådana band annars.”

Du nämnde att ni satte vissa ramar. Vad är det som definierar Mimfest? Vad är det som alltid måste finnas där?

“Det är Mimikry som är avsändaren. All information går genom våra kanaler,  man känner igen loggan och bandet. När du kommer dit ska du direkt känna att det här är Mimikry. Du möts av folk i Mimikry-tröjor, vi har våra grejer i merchandise och det ska kännas som att du är på vårt kalas. Vi är festfixare. Det är vår fest. Sen bokar vi inga band som någon av oss inte tycker om. Alla ska kunna stå för det som är på scen, det ska kännas bra för oss alla.”

Vi har bara träffats en gång tidigare, när jag intervjuade er på O’Learys i Västerås. Men man får snabbt en bild av dig som någon som vill att det ska finnas en mening i det du gör. Att det inte bara är happy-go-lucky. Är jag ute och cyklar?

“Jag tror att det främst handlar om att slutprodukten ska vara något jag själv är stolt över. Det kan vara ett födelsedagskalas för en tioåring eller en festival för flera tusen personer. Det spelar ingen roll., bara jag själv känner att det blir bra. Det behöver inte betyda så mycket mer än så. Jag vill bara att det ska bli bra. Inget slarv. Vi genar inte i kurvorna.”

Vad tror du själv är drivkraften till att du gör det här igen, trots att du kände att du var klar efter förra året? Vad ger Mimfest dig personligen?

“Jag tycker om att göra andra människor glada. Det är så många som kommer fram efteråt och säger att det här är den bästa festival som de varit på, att det har betytt mycket för dem. Då blir man stolt och glad. Det ger mycket tillbaka att göra något som betyder något för någon annan.”

Du är ju central i hela arrangemanget, och samtidigt ska du spela två gig under helgen. Finns det ens utrymme att njuta?

“Jag har inte riktigt kunnat njuta de tidigare åren, för det har varit för mycket att göra. Men i år har jag tagit in fler personer i produktionen, så jag tror faktiskt att jag kommer kunna gå runt och njuta lite mer.  Jag har arrangerat mycket genom åren, både privat och i jobbet. För mig är det inte så stort att göra en festival. Kan man strukturen så handlar det mest om att hitta rätt människor som kan hjälpa till.”

Finns det något du själv ser mest fram emot under helgen? 

“Jag gillar Huggorm väldigt mycket, så jag hoppas att jag hinner se dem. De spelar precis efter oss på lördagen, så det är lite oklart. Men jag hoppas. Sen vill jag lyfta Punkverkstad som är på lördagen, på Cozmoz bredvid Galaxen. Det är en all ages-grej med ett låtskrivarspår och ett inspirationsspår, och det är öppet både för unga och äldre.   Det är kul att det blir av. Våra kompisar i Ärkepucko har gjort ett stort jobb med det, för jag hinner inte med allt själv. Men Mimfest är med och arrangerar, och det känns jättebra. Det där är framtiden. Det är så vi får genren att leva vidare, genom att bjuda in och dela med oss.”

Det där är fint, för jag minns att du var lite mer tveksam kring återväxten på scenen när vi pratade sist.

“Ja. Mimikry är ganska stora i den här genren, och är man stor måste man också vara snäll, som Bamse sa. Utan bredd finns det ingen topp. Vill man vara i toppen måste man också hjälpa till att bygga underifrån.” 

När du blickar framåt, finns det någon drömbokning kvar?

“Jag har fått många av de band jag vill ha redan till Mimfest. Men The Bones från Karlskrona hade varit kul. Och Royal Republic, även om de är för stora för oss. Sen finns det internationella band, men då är vi inne på något annat. Då måste festivalen växa, och det kräver en annan lokal.”

Vad är din personliga relation till festivaler?

“Jag är nog mer av en arrangör än besökare. Jag gillar att stå bakom scenen och få logistiken att fungera. Men det är ett mysigt sätt att umgås med vänner och göra något tillsammans för andra människor. Det finns något speciellt i det. Och genren är bredare än man tror. Utifrån kan det bara se ut som ‘rock’, men det finns många nyanser.”

Jag är ju själv i samma generation, och det känns som att den här typen av festivaler, där det är genuint och varmt ,  har fått en revival.

“Ja, och det är jättehärligt. De festivaler som byggdes ideellt från början, där man bokade band man tyckte om utan att tänka på pengar känns mer på riktigt. Ingen tjänar några stora pengar på det här. Banden som kommer till oss spelar för lägre gage än de brukar ta, för att de vill vara med på det här. Det finns en annan känsla i det.”

Jag tackar Mia för samtalet och ser fram emot en helg som redan nu känns fylld av människor, möten och musik som kommer att stanna kvar. Vi på Rockfabriken kommer att vara på plats på Mimfest för att bevaka arrangemanget, göra intervjuer, fotografera och skriva krönikor. Hoppas att vi ses där. 

TEXT: Erik Rosenberg
FOTO: Johan Berg (pressfoto)