Det finns en linje att dra från det som ikoniska The Cramps gjorde i slutet av 70-talet, i själva embryot till psychobilly, till det som senare kom att kallas horrorpunk. Att ta rockabilly, garage och tidig punk och ladda det med något skevt. Ett såväl musikaliskt som estetiskt uttryck hämtat från B-filmer, serietidningar och en mer obskyr del av amerikansk populärkultur. Misfits var inte långt därefter och grävde i ungefär samma lådor, men höll sig mer koncentrerat till skräcktematiken, stående i den amerikanska punkens och hardcorens nyfödda scen. Där föddes också en rörelse bland de som kom efter, där traditionen aldrig stannat i en form. Den har hela tiden rört sig vidare, plockat upp nya influenser och hittat nya uttryck. Det är i den rörelsen som The Dahmers placerar sig, i synnerhet med betoning av att hitta nya uttryck.
Dahmers har aldrig varit rädda för att vila sig åt mer än ett håll inom paraplyet rock’n’roll, och det senaste albumsläppet Creature Feature är ett utmärkt stilprov på just det. För den som vill leta kan man nog hitta arvet från både The Cramps och Misfits, men det filtreras genom en lekfullhet och det sound som Dahmers själva byggt upp genom åren, och en oräddhet att plötsligt kliva långt bort från just nämnda tradition. Ibland låter det mer Mott The Hoople, Geordie eller T Rex än något som kommer från horrorpunken, men inte sällan klätt i en skräcktematik och med en punkenergi a la band som Misfits eller Lillingtons.
Spåren av glamrock ligger nära ytan, både i hur melodierna rör sig framåt och hur bandet tar ut svängarna. Och så den där fingertoppskänslan för komposition och arrangemang, själva hantverket. Det, förstärkt av att kunna sin rockhistoria kombinerat med en punkattityd i grunden, ger Dahmers en tyngd och en pondus i musiken, vilket håll de väljer att sträcka sig åt för stunden. Och det utan att tappa kursen framåt.
Christoffer Karlssons röst spelar en central roll i att allt håller ihop till en helhet, utan att ta något från resten av bandet. För särprägel och karaktär är inget om det inte finns en verkshöjd, och den finns i högsta grad. The Dahmers är bra på så många plan, med en musikalisk skicklighet och ett låtskapande som sitter direkt, ett genomarbetat koncept där det visuella är en självklar del av helheten, och framför allt en direkthet som fångar min uppmärksamhet helt och håller mig kvar. Och allt det är så väldigt koncentrerat på Creature Feature. Det är helt enkelt en jäkla pangskiva.
TEXT: Erik Rosenberg
FOTO: Martin Sventorp och Mikey Lennartsson. (Ljussättning av Rickard Persson)
Rockfabriken 
Lämna en kommentar