Jag är en smula tagen. Jag vet om Big Fish kapacitet, deras förmåga att skapa saker som går in i mig. Och ändå blir jag, än en gång, så monumentalt imponerad av dem. Över trettio år sedan de första gången stormade in i mitt liv med sin musik. Med Fyra liter stoft tar bandet ännu... Fortsätt läsa →

När titellåten Theater från kommande albumet släpptes i somras var det en fingervisning om att Perkele stod inför något nytt och spännande. Men med nya singeln Sail Away visar bandet på allvar vilken kursändring de valt. Det här är inte bara ännu ett starkt spår i en katalog fylld av allsånger och pampiga, jävla refränger.... Fortsätt läsa →

I trallpunkarna Fruktansvärlds senaste album Undan kommer ingen finns det ett tydligt släktskap med genrens mest omhuldade svenska uttryck. Det är melodiös, politisk punk i ett arv som går att spåra tillbaka till Asta Kask, Strebers och Radioaktiva Räker. Det är framför allt sistnämnda band som mina tankar går till när jag hör Fruktansvärlds musik.... Fortsätt läsa →

Vera Norea, sångerska i bandet Hårdgnissel, var en helt ny bekantskap för mig när jag ramlade på henne i början av året, men när jag väl började lyssna så var jag helt såld. Vera Norea sjunger med en röst som omväxlande känns som att hon berättar historier från förr, och omväxlande väver förtrollningar. Albumet Carnival... Fortsätt läsa →

Stockholmsbandet Kupp beskriver sig själva som svaret på uppmaningen "Spela snabbare", och det stämmer bra. Det är hardcorepunk på svenska och det går fort. Den självbetitlade debut-EP:n innehåller sex låtar som avverkas på tolv minuter, med en energi och attityd som värmer mitt punkhjärta rejält. Kupp utgörs av Borgerlig Begravnings Frans Rudström och Julian Rudström,... Fortsätt läsa →

Om någon skulle be mig nämna ett svenskt rockband som förtjänar att vara större än de är skulle jag utan större fundering säga Highride. De har förvisso ”bara” släppt två album på 13 år, men bägge dessa är fullmatade med riktigt briljant rock’n’roll, och både bandets sound och sångaren Peter Waljus röst är exakt min... Fortsätt läsa →

Jag har aldrig haft någon riktig relation till vare sig Patrik Wirén eller till Misery Loves Co, med vilka han byggde sig respekt i rockvärlden. För mig har det hittills helt ärligt bara varit namn. Varken bu eller bä. Men det här, det är så orimligt jävla bra att jag skäms en smula för att... Fortsätt läsa →