Mimikry är ett band som har åldrats med mig, och som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag har följt dem sedan de skivdebuterade för ett kvartssekel sedan, och under de mer än trettio år de har funnits som band har de hunnit släppa nio fullängdsalbum, starta en egen festival och spela ett oräkneligt antal... Fortsätt läsa →
Sleazeveteranerna i Crazy Lixx hintade upprepade gånger under hösten om hur det kommande albumet Thrill of The Bite skulle låta, och när det väl släpptes för en dryg vecka sedan lät det exakt som jag förväntade mig. Och det är på inget sätt negativt – tvärtom. För om något ska vara förutsägbart, så är det... Fortsätt läsa →
Jag började skriva den här texten för en vecka sedan. Innan Örebro gick sönder. Plötsligt kändes det omöjligt att skriva en text som, om än bara delvis, handlade om min gamla hemstad. Jag ska inte fastna för mycket vid det, mest för att jag inte har ord för att uttrycka min känslor. Men jag kan... Fortsätt läsa →
Jag är inget fan av uttrycket trallpunk, men jag förstår var det kommer ifrån och vad det ska beskriva. Jag var i de sena tonåren när band som De Lyckliga Kompisarna, Charta77, Räserbajs och Dia Psalma slog igenom och blev mer eller mindre mainstream under ett par år. Trallvänliga, ganska minimalistiska melodier och arrangemang, ofta... Fortsätt läsa →
Jag kommer på mig själv med att tänka på regissören Wes Anderson när jag hör Strevellna. Det finns en likartad nyfikenhet och lekfullhet i Andersons skapande, som jag också tycker mig känna i musiken. En vilja att tänja på normerna för vad som förväntas av en genre eller en specifik kulturyttring. Wes Anderson är en... Fortsätt läsa →
Precis som många andra har jag också försökt mig på att sammanfatta musikåret som gått. För att bjuda på en något annan vinkel än alla andra gör jag det i Årets bästa svenska rocklåtar. Max en låt per artist. Det blev en fin mix av unga och gamla musiker, punk och hårdrock. Svenskspråkigt och engelskt.... Fortsätt läsa →
I det lilla västmanländska samhälle jag växte upp i fanns en klassisk hejarklacksramsa som med fördel skanderades när man hade några promille i sig: “O-A, O-A-E, vi är Fellingsbroare!” På samma tema inleder Randy vad som kanske blev deras största ögonblick i karriären, låten ‘X-Ray Eyes’. Jag hade inte blivit förvånad om det stått J.Ramone... Fortsätt läsa →
Gyllene Tiders självbetitlade debutalbum släpptes våren 1980, men det var med uppföljaren Moderna Tider som kom året efter som Per Gessle inte bara markerade sin position som ett av landets mest begåvade låtskrivare, utan också lämnade ett permanent avtryck på den svenska pophistorien. Föregångaren innehöll förvisso de numera klassiska Gyllene Tider-låtarna Flickorna på TV2 och... Fortsätt läsa →
Devil's Cigarettes debutalbum I Wanna Be On TV är en massivt tilltalande kombo av energi och attityd. Från första ackordet bjuds vi på en intensiv resa genom ett landskap präglat av sextiotalsrock, protopunk, garage och actionrock. Det är driv, själ och energi på en nivå som går rätt in i hjärtat på mig. Skivan känns... Fortsätt läsa →
Jag fick frågan om varför jag bara skriver positiva recensioner på Rockfabriken. Jag tänkte jag skulle göra någon sorts försök att förklara mig. Eller kanske i alla fall bjuda in er i mitt huvud en stund. Jag ser inte min uppgift som att vara någon domare över ett bands verk, utan som någon som vill... Fortsätt läsa →
Rockfabriken 