Nybildade trion Vägsjäls första låtsläpp “Stjärnor” är ingen vanlig debut. Bandet består av tre musiker som alla tre i sina tidigare gärningar varit med och präglat svensk punk som vi känner den. Ulke, Inge Johansson och Dadde Stark är namn som klingar starkt hos lyssnare som vuxit upp med svensk punk i blodet. En del... Fortsätt läsa →

När The Accidents bildades i Örebro i början av milleniet var det ingen startpunkt. Det var snarare en fortsättning på en historia som redan pågick i replokaler, i skivsamlingar, i spruckna högtalare, på rockklubbar, i små studios, på fester. Bandet föddes i ett sammanhang, men styrde direkt mot något eget. När Poison Chalice, deras andra... Fortsätt läsa →

Under en, om än relativt kort, period på nittiotalet var Dia Psalma ett av Sveriges absolut största rockband. Och även om man inte ska ta ifrån sångaren Ulke och hans bandkompisar att de bildade skola för hela den svenska genren av folkmusikpunk som växte fram under decenniet, var det ändå med Strebers som allt började.... Fortsätt läsa →

Få saker slår känslan när musik träffar så där oförberett rakt in i dig, in i allt som kan gå igång i din kropp. Den där kicken, rushen, adrenalinet. Och vad Backyard Babies 'Total 13' träffade mig när den kom. Bandet var inte helt nytt för mig. Dregen hade byggt sig ett ordentligt nationellt namn... Fortsätt läsa →

Den svenska ängsligheten nådde sin peak i mitten av 90-talet, en tid då den popkulturella eliten dikterade vad som var rätt och fel. Killinggänget, Expressen Fredag, Pop och en handfull musikjournalister satte agendan, och den falska individualismen var egentligen bara en kamp om att vara stå längst fram och posera för denna jury. Mitt i... Fortsätt läsa →

Sleazeveteranerna i Crazy Lixx hintade upprepade gånger under hösten om hur det kommande albumet Thrill of The Bite skulle låta, och när det väl släpptes för en dryg vecka sedan lät det exakt som jag förväntade mig. Och det är på inget sätt negativt – tvärtom. För om något ska vara förutsägbart, så är det... Fortsätt läsa →

Jag är inget fan av uttrycket trallpunk, men jag förstår var det kommer ifrån och vad det ska beskriva. Jag var i de sena tonåren när band som De Lyckliga Kompisarna, Charta77, Räserbajs och Dia Psalma slog igenom och blev mer eller mindre mainstream under ett par år. Trallvänliga, ganska minimalistiska melodier och arrangemang, ofta... Fortsätt läsa →

Jag kommer på mig själv med att tänka på regissören Wes Anderson när jag hör Strevellna. Det finns en likartad nyfikenhet och lekfullhet i Andersons skapande, som jag också tycker mig känna i musiken. En vilja att tänja på normerna för vad som förväntas av en genre eller en specifik kulturyttring. Wes Anderson är en... Fortsätt läsa →

I det lilla västmanländska samhälle jag växte upp i fanns en klassisk hejarklacksramsa som med fördel skanderades när man hade några promille i sig: “O-A, O-A-E, vi är Fellingsbroare!” På samma tema inleder Randy vad som kanske blev deras största ögonblick i karriären, låten ‘X-Ray Eyes’. Jag hade inte blivit förvånad om det stått J.Ramone... Fortsätt läsa →