Med tre låtar på fyra och en halv minut på deras senaste släpp Warrior Heart sätter Småjävlafötter ner foten mot mycket av det som gått sönder i vår nutid. Inledande spåret Alfahanne är punkten där den svenska trallpunken hamnar på rak kollisionskurs med de mörka strömningar som fötts de senaste åren. Incels, manosfär, den där märkliga blandningen av självömkan, aggressivitet och performativ styrka som brett ut sig över nätet och sedan sipprat ut i verkligheten. Följande Det var då själva fan och Allmänheten fortsätter vidare i samma riktning, där bandet vevar mot en utvald mängd samtidsfenomen, utan att någon gång bromsa ner. Och det fina är ju just att om man jobbar med less is more vad gäller låtlängd behövs det inte. Det är en jävla åktur som vi tas med på, och jag är grymt road från början till slut. Och samtidigt berörd av att man faktiskt sätter fingret på reella problem av idag.
Småjävlafötter förstår att den typen av fenomen nästan alltid blir mest träffsäkra när man angriper dem snett. Med humor, med överdrift, med ett flin som blottar något ganska sorgligt under ytan, men med en ständigt underliggande frustration och vrede. Det där har alltid varit två av den svenska punkens största karaktärsattribut. Kombinationen av humor och ilska. Att kunna låta förbannad och samtidigt ha tillräckligt mycket självdistans för att förstå hur absurd världen faktiskt är. Många klarar ena delen, men klart färre klarar båda. Småjävlafötter gör det påfallande bra genom hela Warrior Heart. Det gör också att humorn aldrig blir tramsig. Hela EP:n bärs upp av människor som uppenbarligen förstår att det roliga ofta blir roligare när någon samtidigt menar allvar, och som dessutom kan spela punk så att det låter riktigt bra.
Warrior Heart är, utöver en distinkt reflektion av vår samtid, också en jävligt bra trio låtar. Och Under ilskan, skämten och tempot framträder något som allt färre verkar kunna formulera idag: en tydlig känsla av att nu är det faktiskt nog.
FOTO: Pressbild
Rockfabriken 
Lämna en kommentar