Det är som att stå i en kyrka efter stängning. Bara en orgel och en isolerad röst, och sen körerna som smyger sig in. Det är bedövande vackert. Mina tankar vandrar till Arcade Fire när de var som allra bäst. Som i Intervention eller My Body Is a Cage. En sakral högtidlighet, och en känsla i mig att något stort ska komma, även om jag inte vet vad än så länge. Det går nästan två minuter innan låten växlar upp. Två minuter är en evighet som intro på en fem minuter lång rocklåt, men minuterna passerar märkligt fort.
Sedan är det som att resten av bandet öppnar dörrarna till kyrkan, tänder ljuset och kliver in. Den sakrala balladen övergår på någon sekund till klassisk tidlös rock’n’roll, en känsla av arenarock. Mörkret och tomheten är borta. Kyrkan har blivit en rockklubb. Det finns spår bakåt i bandets historia av den här uppbyggnaden, inte minst till ”Will & Testament” från debuten Ain’t Rock N Roll och till deras mästerliga singel ”Astronomical Fool”. Men varför inte, när de bemästrar det till fullo? När låten efter fem minuter är slut, är det som att tiden både sprungit förbi mig och stått helt still. Att kunna trollbinda mig med rock’n’roll är det närmaste magi som jag upplevt själv, och hela den enskilda singulariteten i varför jag brinner för musik.
Bandet själva har kallat Earthbound Spaceflight för en ”five minute eclectic rock and roll odyssey”, och det är on point. Det är pompöst, eckletiskt och fullkomligt fantastiskt. Och samtidigt famlar jag i blindo över vad jag ska förvänta mig av den kommande skivan.
The Hawkins unika livekvaliteter har med rätta blivit en stor del av berättelsen om dem, men man ska inte underskatta vilket fantastiskt bra studioband de faktiskt är också. Debuten Ain’t Rock N Roll kom 2017, följt av Silence Is a Bomb tre år senare. Samtidigt är de någon sorts musikens svar på Forrest Gumps ”Life is like a box of chocolate”. Man vet verkligen aldrig vad man får, och varje nytt släpp från The Hawkins känns som att öppna en ask utan att veta vad någon har lagt i den. Du känner igen asken och vet vem den kommer ifrån. Du har goda skäl att tro att du kommer att tycka om innehållet, men du har ingen jävla aning om vad som ligger däri.
”Earthbound Space Flight”, det fjärde låtsläppet från Hawkins kommande tredje album, är en av årets bästa svenska låtar. Men jag har, fyra singlar in, fortfarande ingen aning om vad asken märkt ‘La Candelita‘ innehåller.
Albumet La Candelita släpps den 25 september.
Rockfabriken 
Lämna en kommentar