Bakom projektet Tigerhjärta finns Kapten Grå från Lastkaj 14 och Micke Karlsson från Kill The Kong. På debut-EP:n Vi är lyckligt lottade som har så mycket att förlora är de förstärkta av Micke Brunkvist (Världen Brinner) på bas och Erik Lantz (Neverstore / Bonni & Bastarderna) på trummor. Det som växer fram är gediget skapad rock på svenska, ofta i ett nästan poppigt format men fortfarande kanaliserat ur de inblandades bakgrunder. Sången och lyriken ligger nära det Kapten Grå har gjort solo, med skarpa och stilistiskt imponerande formuleringar som utan vare sig bli pretentiösa eller banala ändå snyggt fångar något vardagligt och igenkännbart, men här placerade i ett mer uppsnabbat format. Den kombon av en sång som känslomässigt går mot en singer- / songwriter-tradition och medlemmarnas musikaliska sound sprunget ur deras värv inom punk och hårdrock placerar Tigerhjärta i något eget. En riktigt imponerande fusion av punk, rock, indie och visa, som träffar mig rätt hårt. Det finns en kentsk melankoli i mycket av materialet, och balansen mellan att våga blåsa på med både tyngd och fart och samtidigt behålla djup och nyans håller ihop de fem låtarna, och lyfter ett redan starkt låtmaterial än mer. Skivans enda cover, Tomas Stenströms Ser du månen där du är ikväll, är ett stilprov från Tigerhjärta i att dekonstruera en låt och låta den passera genom sina egna filter tills den landar i något helt nytt.
Jag vill ju inbilla mig att Marcus och Micke har byggt det här av erfarenhet och upplevelser som de samlat på sig under årens lopp, och att det hörs i musiken att de har varit med länge på rockscenen och vilka sammanhang de kommer från. Det vävs in byggstenar igenkännbara från olika delar av den svenska rocken, men som här används i andra sammanhang och syften. Det gör att Tigerhjärtas musik inte ”bara” är indierock på svenska, utan något mycket mer mångbottnat och nyanserat. Och dessutom riktigt, riktigt välgjort och välspelat. Och all in all, riktigt jävla bra.
Rockfabriken 
Lämna en kommentar